Jag läser Merlin Sheldrakes ’Ett sammanvävt liv – Hur svamparna förenar vår värld, förändrar våra sinnen och formar vår framtid’. En mycket intressant bok väl värd att läsa. Svampar är oerhört centrala i ekosystemen genom att fungera som nedbrytare, leva i symbios med växterna, vara näringskällor etc. Men jag är ibland ganska kritisk. Boken är förstås populärvetenskaplig och som sådan vill den väcka intresse genom att kanske gå ett steg längre. Svampar är intressanta i sig. Men att vilja ge dom magiska krafter, spekulera i att de på sätt och vis kan fungera som hjärnor via sammanvävda komplexa mycelnätverk är att gå lite för långt. Det finns ännu ingen som visat på att svampar kan fatta ett endaste litet beslut på basis av stimuli. De kan måhända leda signaler, kemiska eller elektriska, men att de på något vis fungerar ens som rudimentära hjärnor har ännu inte visats. Jag noterar också att gode Merlin ännu inte närmat sig mysteriet med medvetandet, det stora mysteriet. Hur kan det finnas upplevelser, såsom upplevelsen av färgen rött, upplevelsen av ljudet från en trumpet eller en smärtupplevelse, i en köttklump (eller annat fysiskt objekt)? Vad är en smärtupplevelse? Att förklara hur någon som rör vid en brännhet spisplatta har en nervsignal som går i en nerv till hjärnan så att hjärnan skickar en annan nervimpuls tillbaka som drar bort handen är en sak. Allt det där kan ske utan att en endaste smärtupplevelse uppstår. Dessutom är det det som händer. Sådana signaler når ryggmärgen och kopplas redan där tillbaka som en signal till musklerna att dra bort handen och armen. Smärtupplevelsen är redundant. Merlin Sheldrake skriver: ”…men de har inte visat att elektriska impulser kan koppla en stimulans till en reaktion. Det är som om man hade stuckit en nål i sin tå, upptäckt nervimpulsen som färdas genom kroppen men inte kunnat mäta sin reaktion på smärtan.” Här tycks Meldrake likställa [en viss] nervimpuls med smärta. Nervimpuls n = smärta. Föreligger n föreligger smärta. På detta kan man reagera. Men n är inte smärta. n är bara en elektrisk signal precis som alla andra elektriska signaler. Den kan ha en viss frekvens, en viss amplitud, en viss oscillation etc men den innehåller ingen smärta alls. För att n ska bli smärta krävs något mer. Det krävs ett fenomenellt medvetande som kan omvandla n till en smärtupplevelse. En svamp skulle aldrig kunna uppfatta n som smärta om den inte också är kapabel till fenomenellt medvetande. Den skulle blott kunna fungera som exemplet med handen som dras bort från den varma plattan men där signalen endast går via ryggmärgen tillbaka till armen (utan någon signal till hjärnan). Så då är frågan om svampar är kapabla till upplevelser? Jag är skeptisk men kan kanske komma att ha fel om forskningen skulle kunna påvisa något ditåt. Eller? Det är inte sant. Man kan aldrig bevisa att någon endaste varelse har fenomenella upplevelser alls. På sin höjd kan man visa på ett icke-fenomenellt medvetande. I medvetandefilosofin brukar man tala om filosofiska zombier. En filosofisk zombie är exempelvis en person, en kopia av dig exempelvis, som gör exakt som du, reagerar på exakt samma saker, säger samma saker etc men till skillnad från dig är zombien helt svart i huvudet. Den har inga upplevelser alls. Den saknar fenomenella upplevelser. Den enda person du kan vara säker på som har fenomenella upplevelser är du själv. Du kan inte veta om någon annan har det. De kan faktiskt vara filosofiska zombier, vandrande köttrobotar. Ditt fenomenella medvetande är, om idén om filosofiska zombier är riktig, ett helt redundant skum på ytan ovanför den materiella ytan där allt är tillräckligt för att få en varelse som människan att fungera. Det räcker att neuronerna skickar olika signaler till varandra i en helt materiell värld. De får oss att göra saker, säga saker, minnas saker etc. Fenomenella upplevelser kan mycket väl bara vara något som råkar uppstå i en tillräckligt komplex hjärna. Det saknar i sig förklaringsvärde för hur vi handlar exempelvis. Det har ingen kausalitet. Endast neuronaktivitet har kausalitet.

Så vi bör kanske sänka ribban för svamparna. Det är troligen så att det krävs en ganska komplex hjärna, eller hjärnliknande objekt, för att det ska finnas upplevelser. Vi kanske ändå får utgå från att andra större djur har upplevelser? Det är en hypotes som aldrig kommer att kunna bevisas eller falsifieras men den känns ändå ganska rimlig. Om jag har upplevelser och andra har liknande tvinnade (”wired”) hjärnor är det väl ändå relativt rimligt att anta att de också har upplevelser? Jag tror att svampar på sin höjd kan reagera på stimuli och i någon mån ändra sitt beteende. De kan börja dra bort sina myceltrådar från ett oattraktivt område och istället växa mot ett attraktivt område. Jag tror inte vi ska lägga allt för stort hopp vid medvetande hos svampar, inte i medvetenhet i en enklare icke-fenomenell mening och insynnerhet inte i någon fenomenell mening. Men jag kan ha fel.